ensamheten tär...

idag är en dag när jag bara vill ge upp... jag är så nära målet för att få komma härifrån men det är nu min ork o mitt hopp börjar ge upp sakta men säkert.... jag är så sjuk beroende av att andra människor finns här o håller min näsa över vattenytan... man är fan ingenting utan vänner och släkt har jag märkt när man väl sitter i skiten....jag är i alla fall inte det...är så beroende av andra människors positiva energi just nu så när man väl är ensam så vider det extra mkt i själen när jag på något vis måste hantera allting själv o får tid och tänka på allting som händer o sker i min vardag dvs sjukans jävla våld... i morrn blir jag förhoppningsvis av med eda:an o då även min jävla kisskateter och sen kanske jag får komma hem ett par timmar nån gång i framtiden...slippa sjukan o dess hemska väggar för en stund, komma ut och träffa folk o skratta igen en kort stund...

jag saknar min familj så d gör ont i hela kroppen, längtar efter en varm lugn famn som får mig att känna ro för en stund...att man kan sakna mänsklig kärlek så mkt trodde jag inte... blir o skaffa pojkvän så fort jag blir "frisk", bara för o ha nån känns d som....klarar snart inte av ensamheten länge till.....men jag e ju bäst på o stöta bort de killarna som e nått o ha för rädslan över o bli sårad....just nu e rädslan för o bli dumpad extremt liten efter d här jag igenom.....ska bara hitta nån som vill ha en trasig liten tjej....


nej snart dags för mina kvällsmediciner, slippa ha ont för en stund o sen sova bort resten av den här skitdagen....

snart tre veckor o jul på sjukan

då har jag snart legat inlagd här på NUS i tre veckor o vet fortfarande ingenting om när jag kommer få komma hem igen...vet att mitt ätande spelar stor roll i hemfärden i alla fall för förhoppningsvis blir jag fri från resterande maskiner efter helgen som jag dessutom måste spendera på ett jävla sjukhus 60 mil från släkt o familj =( mamma far hem i morrn vill inte att hon sitter med mig här uppe på julafton när hon har mer familj op tänka på... har lite vänner som kommer o umgås med mig i alla fall så helt ensam slipp jag ju vara så det e skönt....

nej nu ska jag smälla i mig mitt lilla ångestpiller sätta på voltarenplåstren o slå på nån film på datan o försöka sova...känner mig lite piggare nu när jag äntligen för första gången på 4 dagar fick sova nästan en hel natt =)

kram på er alla som följer mig...

tio dagar på sjukan

då har man legat inlagd på detta vackra sjukhus i tio dagar trorjag det e...har som ingen direkt koll med tanke på att första veckan på IVA typ sov jag bort och led som jag aldrig gjort... sen i söndags fick jag ju komma upp på min avdelning och har sover jag typ bort dagarna för att jag kan inte sova så bra på nätterna, mest beroende på att varenda jävla natt så e d nått som ska jävlas...fick dra båda min lugndrän igår och låg så skönt på madrassen helt nerhissad o känner hur d börjar killa i halsen och bröstet...rethosta hela natten så va ju bara o sova sittandes igen då.....tur att man e duktig på o sova sig igenom förmiddagarna..bara tittar upp när läkarna kommer o går ronden o medans alla sköterskor ska ta prover o ge massa mediciner....

har åkt på nån infektion för dras med feber men kan ju vara den som gör mig färdig oxå..väntar på o få svar på odlingarna så man vet exakt vilka baciller som huggit tag i min kropp....

Johan och Elin va förbi idag med min fina "help" film de gjorde när de stod på stan o samlade in massa pengar till ungcancer =) jag fick även två julklappar men jag firar ju i hela december så sletupp dem så fort de hade gått... fick ett jättefint halsband av Johan och den finaste Fuck cancer tröjan ever av Elin =) snart kommer Suvi och Mattias också och säger hej =) sen kommer Martin o vi får ha sista kvällen ihop på väldigt länge =( fan va jag inte vill att han ska flytta...han e ju mitt ankare i den här hemska stormen men han måste ju få ha ett jobb oxå pojkstackaren.....man kan ju inte släppa allt för en vän även om han för många gånger gjort det för min skull....Matrin Lundmark jag älskar dig så in i bomben men vågar fan inte säga det till dig för då kommer vi båda att börja stortjuta!!!!!!!!

nej ska nog vila skallen lite känner att det tar på o skriva....

Kram på er alla

operation o tid efteråt

nu har jag gjort min enorma operation... den blev mkt större än man räknat med och min kropp har tagit mkt skit....man fick operera bort magsäck, mjälte o halva bukspottsköteln då huvudtumören hade växt ihop i den... man plockade även bort alla lymforna man såg som va drabbade... så enligt läkarna fick man bort allting men det blir väl en ny CT så småningom och sen ny konsultation med onkologen.... men just nu tar jag bara dag för dag o försöker kämpa mig igenom all jävla smärta som jag har... har inte varit helt smärtfri nån gång nu och min sömn e sjukt drabbad =( får hoppas att läkarna får kolla på med smärtdosering snart annars blir jag knäpp...
får förhoppningsvis ta bort ett av lugndränen i morgon så jag blir lite mer rörlig på vänster sida....

vet inte riktigt va jag mer ska skriva, försöker ta dag för dag o hålla humöret uppe men e sjukt jobbigt ibland....

en vecka kvar....

då var det en vecka kvar till min megastora operation... har varit dålig på att uppdatera bloggen, mest för att jag blev helt knäckt i torsdags när jag var hos kirurgen o fick ingreppet förklarat för mig... kommer inte barabli ett långt snitt längst med hela magen utan man kommer först o lägga ett Vsnitt över buken och göra den operationen med o ta bort magsäck o lymfar sen kommer man sy igen o sen lägga ett snitt från mage till ryggrad för att sedan gå in i bröstkorgen på baksidan för o få bort de lymfarna som sitter bakom bröstbenen... de kan inte garantera än att de kan få bort alla tumörer heller =(  så troligtvis kommer jag få spendera julen på sjukhus fastän de sa att så skulle det nog inte bli =(  jag både vill o vill inte ha den här operationen, kommer bli ett långt helvete på sjukhus nämligen o jag kommer bli mkt ensam....

får väl bara hoppas att operationen går bra o att jag slipper ha för ont... utan magsäck lär ju bli riktigt skoj eller inte.... 2011 är ett riktgt pissår för mig....

nej åka hem till farmor en sväng o säga hej....

Nu är målet nära...

Fick igår veta av min onkolog att det kommer bli en operation och det inom två veckor...det nu preliminära datumet är den 5:e december...ska på möte med min kirurg i morrn och då ska det väl diskuteras om hur operationen ska gå till och vad jag kan förvänta mig efteråt... vet att många är överlyckliga för detta besked och har svårt att se mig så apatisk kring beslutet men ni måste förstå att för mig är det fortfarande en lång väg av kämpande kvar... jag har troligtvis minst 6 månader till av behandlingar framför mig efter operationen men nu finns det ett så mkt större hopp om att jag faktiskt kan överleva det här och bli cancerfri....

just nu ska jag bara få bukt med min ångest och försöka hitta något slags inre lugn, äta upp mig igen och bli så stark som jag kan bli inför den 5:e.... ska försöka ta en tripp hem i helgen och veckan för att träffa alla nära o kära innan jag läggs upp på operationsbordet.... behöver få all kärlek o energi jag kan nu innan mitt öde läggs i kirugernas händer....

jag ber er alla att hålla tummarna för min skull att det här går vägen och att jag kan få komma tillbaka till livet igen....jag längtar så efter er alla som inte vet hur ni ska bete er nu när jag är sjuk....

jag älskar er alla så det gör ont i mitt hjärta glöm aldrig det!!!!!!

ny vecka-nya besked...

så var det återigen en ny vecka och jag vet inte alls vad som kommer hända, läkarna ska ha konferens i morrn om min framtid, får svar på onsdag om de vill ge mer cellgifter eller om jag får fortsätta vila till operation e akuellt... e sjukt jobbigt o inte kunna planera nått alls..kan inte ens planera eller boka en resa hem och just nu har jag enorm hemlängtan =( Här hemma så suckas det för minsta lilla och jag känner mig inte ens välkommen i mitt eget hem längre...

Har haft en bra helg i alla fall o fått tankarna på andra saker emellanåt... Satt hundvakt åt falkor i fredags o kollade på a little bit of heaven...tårarna sprutade men sensmoralen att leva sitt liv här och nu var väldigt bra...i lördags hängde jag min goa Erik o hans snälla killkompisar...vi kollade på film o jag fick känna lugnet för nån timme...igår hängde jag hemma hos martin o fick mysa lite med lilla tilde... hatar verkligen vardagarna då alla e upptagna på sina egna håll....

tack alla underbara för alla kommentarer, gör mig så rörd att läsa om era tankar o omtanke gentemot mig...önskar jag kunde krama om er alla....

vandrande tankar

idag har jag tyvärr haft tid att tänka, mkt och om fel saker ibland... sitter och funderar på om jag någonsin kommer träffa på kärleken igen och hur mkt jag längtar efter någon som älskar mig för mig just nu....kommer jag ha nån som sitter och håller min hand om det här går åt skogen..nån som kommer sakna mig och mina små egenheter....just nu e jag så osäker på mig själv iochmed att jag ser ut som skalleper och inte har min glimt i ögat längre....jag längtar så efter mitt gamla jag och mina små äventyr.... tror inte att nån ärligt kan bli intresserad av mig som jag e nu och det syns på mig för jag krymper när jag e ute bland folk... inte rakryggad och med livslust i blicken som förut....numera e jag liten och livrädd, livrädd för både livet och döden... det enda vi vet om livet och som kommer ske är att vi kommer dö, vilket egentligen inte borde vara så farligt men att inte få leva livet fullt ut är hemskt... inte ens kunna planera min jul plågar mig mer än det borde...

pratade med min gamla goa vän fredrik idag och vi pratade minnen från tio år sen, jag vill kunna göra samma sak om ytterligare tio år!!!!!! tankar springer överallt idag men jag har fortfarande ont i bröstet o magen...vill bara få ut all ångest så jag kan slappna av på riktigt o bara njuta av de fria dagarna jag har från sjukdomen o alla jävla mediciner... vem vet i jul kanske jag kan få känna mig frisk på riktigt för ett par veckor... hoppas att en operation kan bli av efter nyår... en operation skulle vara början på slutet på min sjukdom....

Som underbara Elin sa...det vänder i april....

positivt besked

idag fick jag ligga på dagvården och få två enheter med blod som piggande upp och gav lite färg på mina bleka kinder... fick inga cellgifter idag o ska ha uppehåll med xelodan så kroppen får chans att återhämta sig lite o så jag kan få cellgifter på måndag istället... fick träffa min onkolog idag i alla fall och han hade tittat på mina nya röntgenbilder och sa att de hade krympt igen... men han kunde inte säga exakt hur mkt för det var röntgenläkarna tvungna att göra och sedan lämna besked...så får ett mer exakt svar i veckan... känns som en lättnad att få slippa läkemedel en vecka o låta kroppen vila upp sig...

vet att jag borde vara överlycklig och hoppa jämnfota för det här beskedet men jag känner mig mest tom och chockad...tror inte det har landat än...har fortfarande ett tryck över bröstet som sista två dagarna och ont i magen men det vet jag beror på oro o ångest o kommer lägga sig så småningom.... e det vanligt o känna så här? nån mer än jag som vet? hoppas jag får sova i natt för natten innan blev inte mkt sömn... ryggen ömmar o hela jag gör ont...kanske håller på o bli sjuk....

livrädd =(

sitter hemma ensam i lägenheten efter min röntgen o mina provsvar... jag e så sjukt rädd just nu... ångest över vad läkaren kommer berätta att man såg på röntgen idag... HB låg på 92 så jag ska få blod i morrn men de vita blodkropparna låg bara på 2.7 och man måste ha minst 3.0 för att få cellgifter så e inte säkert att det blir några gifter i morrn =( har så sjukt ont i magen o tryck över bröstet av all ångest och oro... vill bara att allt ska släppa o jag får leva vidare mitt liv igen för en stund...

vad ska jag göra om han säger att det har tyvärr spridit sig vidare och det finns inget vi kan göra längre? hur ska man reagera på en sån sak? hur ska jag göra med mitt liv då? det e såna här frågor som spökar i min hjärna dagligen och som ger mig huvudvärk o gör mig illamående... jag 'r så rädd, att inte få leva längre och att aldrig få uppleva all kärlek som mina vänner, familj och släkt ger mig....aldrig få ett eget barn att älska, aldrig hitta nån som älskar mig för mig och vill vara med just mig jämt....livet är så skört och det kan tas ifrån en på en sekund...

har idag svårt och se ens de dagarna när jag får skratta och vara glad för att skräcken håller mig i ett så hårt grepp...ensamheten skrämmer mig nått enormt, mörkret och kylan som för mig är döden...jag vill bara ha hjälp på nått sätt o vis...tack snälla maria som skrev ett brev åt mig om att jag behöver bättre säkerthetsnät iform av psykologer så jag kan hantera min ångest....

nej nu ska jag packa in mina varor i kylen, slita bort sängkläderna, tvätta, laga mat o sen lägga mig i ett varmt bad o sen ta mina sömnpiller tidigt idag så jag kanske får sova nått innan morgondagen....

seg fredag

uscha idag e jag riktigt slut, sov som en kratta inatt då nån snarkade/hade andningsuppehåll =P men va skönt o få somna o vakna med nån när man har mått bättre...

Snart kommer goa Maggie hit med en kladdkaka så vi kan prata lite skit sen ikväll blir d bio med roomien erik...blir skönt ofå göra nått o komma ut...efter gårdagen som bara innebar att jag satt ensam hemma o grät hela dagen...nu vill jag bara få ett svar o sen få åka hem o umgås med familjen....

skickar tankar o kärlek till min goa släkt i habo som har en jobbig dag idag...älskar er alla massor...



f-ing monday

idag e en helvetes dag!!!! bara för att jag haft en toppenhelg så kommer allt skit idag istället.... fredags blev middag på allstar o sen filmmys med martin, i lördags va d ju året bästa fest på haga med goa vänner o sen utgång på allstar där jag fick träffa mannen me de fina bruna ögonen o som alltid får mig att lysa upp som ett litet ljus... fick mig en kyss som jag kan leva länge på hahaha   igår så va d tacos o filmmys hemma hos elin och det va oxå helt underbart skönt o få komma bort en stund från mina tankar men i morse när jag vaknade så kom allt svart tillbaka o la sig som ett tjockt täcke över mina ljusa tankar.... jag orkar inte med den här eviga väntan...e en hel vecka tills jag får göra min röntgen och jag vet verkligen inte hur jag ska överleva tills dess :(  alla far bort i helgen och jag vet inte vem jag ska använda som livboj...

att man kan vara så här trött e för mig ett mysterium vill jag lova... har nog aldrig i mitt liv kännt mig så apatisk som idag... grupparbetet va en pers trots att vi bara gick igenom det inför redovisningen i morrn...fattar inte hur jag ska klara tre långa timmar i morrn =S

sen blir jag sjukskriven på riktigt... ingen skola, inget jobb, inget liv o bilen har gått sönder på riktigt nu oxå...ska skrota skiten o sen försöka hitta en ny bil men vill o vill inte lägga ut pengar på en bil när jag inte vet hur min framtid ser ut ekonomiskt... vilka roliga problem man har...

fan nu somnar jag snart igen... vila lite innan martin kommer över o kramar mig lite

pyssel o tankar

idag har jag pysslat lite med utklädnadern till på lördag..blev riktigt bra så det e skoj...ska bara försöka knyppla ihop ett bälte av nått slag som matchar min cape o mask...

sitter fortfarande o funderar mkt kring livet o döden... jag vill ha min röntgen nu o få svar på hur tumörhelvetena svarat på behandlingen... mitt hår på kroppen har börjat växa som ogräs igen så nu börjar jag bli orolig över att cellisarna inte tar som innan med tanke på att de sa att jag skulle bli kal på skallen... mkt såna småsaker som gör mig grymt orolig över att nu funkar det inte mer.... men får försöka andas lite o härda ut...


va o bowlade med Ida, Denzel och Elin igår och vi hade sjukt skoj, sen for vi o tog en sen kvällsfika på waynes coffe och fick oss många skratt =) älskar varje stund jag får när jag får känna mig skapligt normal för en stund...
nej om man kanske skulle gå ner till skolan o säga hej till challan eller så går jag o lägger mig o vilar, vet ju att min trötthet mkt beror på näringsbrist eftersom jag fortfarande inte får i mig nån jävla mat....

En gnutta hopp

Jag har sen en tid tillbaka haft kontakt med en kvinna från Skåne, Lilla goa Marie... hon har samma diagnos som mig men har fått ge igenom både en och två operationer... Nu visade det sig vid sista operationen att cancern hade kommit tillbaka/spridit sig till lymforna i buken precis som jag har det.... Hon skriver i sin blogg om att hon aldrig kommer bli fri från sin sjukdom men kan leva länge länge med den och det är just den inställningen till livet som ger mig hopp... jag önskar inget hellre än att min cancer för alltid ska försvinna men måste kanske inse att den kommer för alltid vara en del av mig hur mkt jag än kämpar... jag vet att man kan leva långa och bra liv bara men håller monstret i schack och det är det lilla hoppet som jag just nu i min egen förtvivlan håller mig fast i...

Jag får så många fina tips för att inse att jag måste leva här och nu, jag kan inte vänta på att någon dag bli frisk och få allt jag önskar...det som är viktigt är nuet...leva här och ta till vara på varje bra minut och sekund...uppskatta alla fina stunder där jag för en stund får vara mig själv igen....just nu ser många mig bara som cancer och sjuk men jag finns ju fortfarande kvar här inne...man får skrapa på ytan o tjata lite på mig bara ;)

Hade en sjuk trevlig och skön kväll igår med Martin och hans två vänner krille och therese =) Vi va ner på jobbet och käkade och jag fick i mig mitt första riktiga mål mat sedan i tisdags och sen for vi hem till deras hus och kollade på film och jag fick mysa lite med deras lilla hjärta Tilde som bara e 3 månader....en bra komedi fick vi och titta på så kvällen va riktigt lyckad och jag fick sova nästan hela natten igenom så nu börjar det gå åt rätt håll igen....

Ni som läser min blogg måste vid det här laget se ett sånt sjukt tydligt mönster över mitt humör hahaha, man märker när det har varit behandling eller ska till en ny för det e då jag svackar ner mest....ber om ursäkt för att gnälliga inlägg men e ju ändå min blogg och min lilla ventil för o ens klara av min vardag....
Nu ska jag gå o kolla till min baconlåda och fylla magen med lite gottans =)

ångesten kom tillbaka

har inte bloggat på länge nu, känns ibland jobbigt o ens gå upp vissa dagar...e nu helt sjukskriven och vette fan vad jag ska göra med mitt liv =( känns som skolan aldrig kommer bli klar och att mitt liv e på paus nu e ännu mer verkligt tyvärr...vill inte vara i umeå...känns som det enda jag förknippar stan med nu är min sjukdom... mitt älskade umeå som blivit min fristad har nu blivit mitt fängelse... pratade med min psykolog idag och han frågade om jag övervägt o flytta hem... självklart men vad flyttar jag till? ett liv på en soffa utan några vänner som peppar varje dag och inget jobb att fly till när det känns tufft.... bara det o packa ihop mitt liv här uppe kommer bli ett helvete...

sitter som vanligt i soffan och är mer eller mindre livrädd över röntgen om typ två veckor... vad ska den visa den här gången? kommer jag dö? kommer jag få leva? vad händer när man dör? varför är livet så grymt orättvist ibland? så mkt frågor och inte ett endaste svar får jag på dem....frustrationen e verkligen på topp eller va man ska säga....

kan någon ge mig ett förslag på vad jag ska göra!!!!!!!!!!!!!

fan fan fan fan fan fan.....

RSS 2.0