andra vändan dag fem..
så sitter jag i soffan igen då har snart plågat mig igenom ytterligare en helvetes vecka...alla säger jämt att jag e så duktig o stark som kämpar mig igenom det här men jag har inget val!!!!!!!!! så jävla enkelt e d...vill jag ens ha en chans till att överleva den här skiten e d bara o härda ut o vilja dö varje jävla dag som illamående o trötthet hoppar på min kropp...o alla jävla biverkningar av illamåendetabletter o cellgifter ska vi inte ens prata om!!!!!!!!! muskelryckningar, sömnlöshet, värmevallningar, trötthet osv osv...listan kan göras hur jävla lång som helst...
just nu känns d bara som att jag går o väntar på min dödsdom, blir en ct om ungefär 2 veckor o då får jag ju veta om cellgifterna tagit över huvudtaget... jag törs inte ens tänka på hur jag kommer reagera om skiten spridit sig vidare...vet att jag inte ska tänka åt det hållet ens men e svårt o inte tänka realistiskt för chansen finns ju att det gått åt helvete....va fan gör jag liksom om det inte gått bra? e väl bara för mig o sälja alla mina saker jag har i umeå och flytta hem till mamma eller pappa o sakta tyna bort i en soffa eller säng...sitta o titta på snön utanför fönstrerna medan jag sakta dör....för tvivlar på att jag får mer än ett halvår att leva om det skitit sig...speciellt nu när kroppen blikvit så nedbruten av alla cellgifter....tänk om jag får kortare tid o leva pga alla helvetes gifter....ibland skulle jag bara vilja ha ett nummer till en specialist som kan ge mig några positiva svar nån gång i alla fall....men även om läkarna ibland verkar positiva så vågar jag ändå inte hoppas minsta lilla på att jag någonsin kommer bli friskförklarad.... faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan så less jag blir ibland bara =/
varför kan man in te bara få vara pytteliten igen o sitta i mamma o pappas knä o bara tro att allt ska bli bra, inte veta allt jag kommer missa i vuxenvärlden om jag somnar in....ibland vill jag bara vara ett barn igen...slippa känna all ångest över framtiden o allt jag inte kanske kommer få uppelva, äckel försäkringskassan och alla andra problem...
läskigt att jag pendlar så kraftigt mellan negativt och positivt tänkande ibland... men vet ju att d kommer bli bättre om fem dagar, då kommer det lite mer ork o lust till livet men just nu skiter jag i livet o vill helst bara sova bort skiten....ta mig igenom den första fittiga veckan utan att spy för mkt, peppa peppa bara en gång i onsdags morse o då inge blod bara galla....kan min tumör slutat blöda kanskse? törs inte hoppas på det heller...
Lär raka av mig håret snart oxå...tunt som fan o utväxten gör ju att jag ser mer skallig ut än vad jag e.... peruk o mössa nästa typ... kommande tre månader... men har jag tur blir d kanske "bara" 2 behandlingar till av EOC o sen kanske håret kommer tillbaka...i värsta fall e d väl 4 behandlingar kvar...urk... 4 veckor av helvete igen o vet ju att sista behandlingarna kommer innebära sjukhus vistelse pga utmattning o oförmåga till vätske o näringsintag... men men tar det då e ju kanske 3 månader dit.....
tvinga i sig morgontabletterna o filmjölk nu då så magen blir lugn igen.....
just nu känns d bara som att jag går o väntar på min dödsdom, blir en ct om ungefär 2 veckor o då får jag ju veta om cellgifterna tagit över huvudtaget... jag törs inte ens tänka på hur jag kommer reagera om skiten spridit sig vidare...vet att jag inte ska tänka åt det hållet ens men e svårt o inte tänka realistiskt för chansen finns ju att det gått åt helvete....va fan gör jag liksom om det inte gått bra? e väl bara för mig o sälja alla mina saker jag har i umeå och flytta hem till mamma eller pappa o sakta tyna bort i en soffa eller säng...sitta o titta på snön utanför fönstrerna medan jag sakta dör....för tvivlar på att jag får mer än ett halvår att leva om det skitit sig...speciellt nu när kroppen blikvit så nedbruten av alla cellgifter....tänk om jag får kortare tid o leva pga alla helvetes gifter....ibland skulle jag bara vilja ha ett nummer till en specialist som kan ge mig några positiva svar nån gång i alla fall....men även om läkarna ibland verkar positiva så vågar jag ändå inte hoppas minsta lilla på att jag någonsin kommer bli friskförklarad.... faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan så less jag blir ibland bara =/
varför kan man in te bara få vara pytteliten igen o sitta i mamma o pappas knä o bara tro att allt ska bli bra, inte veta allt jag kommer missa i vuxenvärlden om jag somnar in....ibland vill jag bara vara ett barn igen...slippa känna all ångest över framtiden o allt jag inte kanske kommer få uppelva, äckel försäkringskassan och alla andra problem...
läskigt att jag pendlar så kraftigt mellan negativt och positivt tänkande ibland... men vet ju att d kommer bli bättre om fem dagar, då kommer det lite mer ork o lust till livet men just nu skiter jag i livet o vill helst bara sova bort skiten....ta mig igenom den första fittiga veckan utan att spy för mkt, peppa peppa bara en gång i onsdags morse o då inge blod bara galla....kan min tumör slutat blöda kanskse? törs inte hoppas på det heller...
Lär raka av mig håret snart oxå...tunt som fan o utväxten gör ju att jag ser mer skallig ut än vad jag e.... peruk o mössa nästa typ... kommande tre månader... men har jag tur blir d kanske "bara" 2 behandlingar till av EOC o sen kanske håret kommer tillbaka...i värsta fall e d väl 4 behandlingar kvar...urk... 4 veckor av helvete igen o vet ju att sista behandlingarna kommer innebära sjukhus vistelse pga utmattning o oförmåga till vätske o näringsintag... men men tar det då e ju kanske 3 månader dit.....
tvinga i sig morgontabletterna o filmjölk nu då så magen blir lugn igen.....
Kommentarer
Trackback
