orättvisa
Såg idag på FB att en barndomskompis till mig gick bort igår... hon var bara tre dagar äldre än mig och vi låg ihop på BB... igår gick hon bort och plötsligt blev döden ännu mer tydlig för mig... vi gled ifrån varann i tonåren, blev till och med ovänner när hon blev ihop med mitt ex...tänk va bitter o fjantig man va som 17 åring... minns inte riktigt när jag ens träffade henne sist kan det ha varit när hon träffade oscar en sväng..vet att jag minns att hon låg på samma avdelning som Bias när han hade varit med om sin MC-olycka men då va vi bittra båda två... vet att hon va sjuk länge och hade väldigt ont...hoppas hon slipper det nu och kan känna sig frisk och kry igen... sitta på ett moln o kolla till oss här nere på jorden. R.I.P Linda hoppas du har det så bra man bara kan där du är nu och vaka över dina syskon och syskonbarn...
Jag känner mig ihålig och tom, chocken är större än jag trodde.. varför hon, varför nu? Livet är inte rättvist!!!!!!
nej kan inte skriva nåe mer just nu, fattar ingenting
Jag känner mig ihålig och tom, chocken är större än jag trodde.. varför hon, varför nu? Livet är inte rättvist!!!!!!
nej kan inte skriva nåe mer just nu, fattar ingenting
Tillbaka i umeå
då va man tillbaka i umeå efter ett par dagar hemma i söder, jag vill inte vara här uppe just nu känner jag... man får ett helt annat stöd av sin familj... men jag har ju mitt så kallad liv här uppe me skola o vänner o jobb o jävla äckelbehandling...
varför e jag så lessen hela tiden för? sitter bara o gråter samtidigt som jag försöker skriva.. jag vill ju bli frisk o få fortsätta mitt liv här uppe men det känns så sjukt avlägset o långt bort... jag vill inte behöva oroa mig för försäkringskassan eller skolan jag vill bara få försöka ta mig igenom all behandling och kanske försöka fokusera på att bli frisk....att vara konstant orolig gör det betydligt svårare... längtar tills jag får träffa min nya psykolog på onsdag o kanske kan få riktig hjälp med mina tankar o min oro....
så nu har jag pratat lite med goaste Elin o fått skratta lite en stund o snart kommer martin över o säger hej...hatar verkligen o sitta ensam hemma!!!!!!!!!!!!!!!!!!
packa upp väskorna o ta en dusch kanske...har ju ändå skola i morrn med ett seminarium som inte kommer ge ett skit...
varför e jag så lessen hela tiden för? sitter bara o gråter samtidigt som jag försöker skriva.. jag vill ju bli frisk o få fortsätta mitt liv här uppe men det känns så sjukt avlägset o långt bort... jag vill inte behöva oroa mig för försäkringskassan eller skolan jag vill bara få försöka ta mig igenom all behandling och kanske försöka fokusera på att bli frisk....att vara konstant orolig gör det betydligt svårare... längtar tills jag får träffa min nya psykolog på onsdag o kanske kan få riktig hjälp med mina tankar o min oro....
så nu har jag pratat lite med goaste Elin o fått skratta lite en stund o snart kommer martin över o säger hej...hatar verkligen o sitta ensam hemma!!!!!!!!!!!!!!!!!!
packa upp väskorna o ta en dusch kanske...har ju ändå skola i morrn med ett seminarium som inte kommer ge ett skit...
hemresa och healing
så nu var man hemma i söder o hälsa på..vrit här sen i onsdagskväll o kommer bli vemodigt o åka hem i morrn, inge plugg har jagfått gjort heller så lär väl få sitta i morrnkväll hemma i umeå o försöka tokläsa texten till seminariet på måndag...
fick healing idag va gudrun o farmor o jag mår som skit, e tydligen mkt som ska ut ur min kropp, illamåendet kommer o går helatiden så jag e lite trött o less men ska ändå försöka va så pigg så vi kan åka in till uppsala o käka lite....
Syrran rakade av mig håret igår och jag tycker jag ser ut som skit, e inte jag längre utan en sjuk skallig person som tittar tillbaka i spegeln på mornarna...skäms över hur jag ser ut.. jag vet att tappa håretför o bli frisk är ett billigt pris men känns som en evighet bort innan håret kommer tillbaka...
nej nu ska jag tvinga i mig lite åppeljuice o sen kanske byta om innan jag far till uppsala för middag...
fick healing idag va gudrun o farmor o jag mår som skit, e tydligen mkt som ska ut ur min kropp, illamåendet kommer o går helatiden så jag e lite trött o less men ska ändå försöka va så pigg så vi kan åka in till uppsala o käka lite....
Syrran rakade av mig håret igår och jag tycker jag ser ut som skit, e inte jag längre utan en sjuk skallig person som tittar tillbaka i spegeln på mornarna...skäms över hur jag ser ut.. jag vet att tappa håretför o bli frisk är ett billigt pris men känns som en evighet bort innan håret kommer tillbaka...
nej nu ska jag tvinga i mig lite åppeljuice o sen kanske byta om innan jag far till uppsala för middag...
mening med livet?
vad e meningen med vårt liv? märker att jag ofta ligger o tänker och funderar kring livet trots att jag nu fått glädjande besked men det har inte nått med min dödsångest att jag göra snarare kring mina tankar till varför vi ens finns på jorden, vad som händer sen och sen tankarna på om jag ens vill bli lastgammal o hamna på hem....
jag vill leva ett värdigt lustfyllt liv, fullt av skratt, vänner och underbara upplevelser. jag vill inte gå tillbaka till inrutade jobbrutiner där man bara gör sitt jobb o sen går hem deppig o less o bara längtar efter helgen.. jag vill uppelva lycka, få skratta och få andra att må bra...jag vill leva mitt liv till fullo... jag är väl medveten om att jag kanske inte får 60 år till i livet och det gör mig egentligen inte så mkt med tanke på att om man e 85 idag så ligger man i sin egen skit och får träffa folk 15 min per dag om man har otur o blir sängliggande, hur värdigt liv har man då? hundar behandlas fan bättre i sitt slutskede av livet än vad vi människor gör... men vi människor vill väl inte inse hur nära döden står oss ibland...
jag är lycklig om jag får en bra tid att leva på jorden och får känna att andra människor älskar mig och håller av mig, slippa känna mig ensam och njuta av varje bra stund...
jag vet att många tar illa upp om att jag skriver mkt om döden och så men det är för mig nu rätt naturliga tankar när jag hela tiden är så medveten om att döden finns o lurar bakom egentligen varje hörn, allt är egentligen bara en tidsfråga innan alla på jorden kommer träffa på döden, man kanske blir avtrubbad när man inte vet om man ska få leva eller dö och hur lång tid man har kvar... just nu lever jag tre veckor i stöten o tar mitt liv därifrån...ibland kan jag ju inte ens planera en dag framåt, man får en helt annan syn på livkvalité då vill jag lova...
ibland önskar jag att jag hade nån i mitt liv som i mina svåra stunder bara kunde hålla om mig och finnas där för mig när hoppet o orken tryter...har alla goa vänner men e skillnad på vänner o en relation...men e så fel o inleda en relation nu när jag inte är mig själv jämt...man ska dessutom ha nån man vill ha en relation med oxå... själv har jag ju bara avskärmat mig från allt vad killar heter sista 8 veckorna tyvärr...vi får vänta tll våren då kanske jag börjar blomma o spria igen... nu ska kanske min kropp få ta sig en lång höst och vintervila...
nej dags för o diska lite o sen kanske fara över till go Elin för lite girltalk om hon orkar...
jag vill leva ett värdigt lustfyllt liv, fullt av skratt, vänner och underbara upplevelser. jag vill inte gå tillbaka till inrutade jobbrutiner där man bara gör sitt jobb o sen går hem deppig o less o bara längtar efter helgen.. jag vill uppelva lycka, få skratta och få andra att må bra...jag vill leva mitt liv till fullo... jag är väl medveten om att jag kanske inte får 60 år till i livet och det gör mig egentligen inte så mkt med tanke på att om man e 85 idag så ligger man i sin egen skit och får träffa folk 15 min per dag om man har otur o blir sängliggande, hur värdigt liv har man då? hundar behandlas fan bättre i sitt slutskede av livet än vad vi människor gör... men vi människor vill väl inte inse hur nära döden står oss ibland...
jag är lycklig om jag får en bra tid att leva på jorden och får känna att andra människor älskar mig och håller av mig, slippa känna mig ensam och njuta av varje bra stund...
jag vet att många tar illa upp om att jag skriver mkt om döden och så men det är för mig nu rätt naturliga tankar när jag hela tiden är så medveten om att döden finns o lurar bakom egentligen varje hörn, allt är egentligen bara en tidsfråga innan alla på jorden kommer träffa på döden, man kanske blir avtrubbad när man inte vet om man ska få leva eller dö och hur lång tid man har kvar... just nu lever jag tre veckor i stöten o tar mitt liv därifrån...ibland kan jag ju inte ens planera en dag framåt, man får en helt annan syn på livkvalité då vill jag lova...
ibland önskar jag att jag hade nån i mitt liv som i mina svåra stunder bara kunde hålla om mig och finnas där för mig när hoppet o orken tryter...har alla goa vänner men e skillnad på vänner o en relation...men e så fel o inleda en relation nu när jag inte är mig själv jämt...man ska dessutom ha nån man vill ha en relation med oxå... själv har jag ju bara avskärmat mig från allt vad killar heter sista 8 veckorna tyvärr...vi får vänta tll våren då kanske jag börjar blomma o spria igen... nu ska kanske min kropp få ta sig en lång höst och vintervila...
nej dags för o diska lite o sen kanske fara över till go Elin för lite girltalk om hon orkar...
fika o god mat
idag har d varit en tröttig dag...kroppen hänger inte riktigt med o jag e konstant trött men följde ändå med hem till goaste Elin o Franco på fika med en supergo chokladkaka =) Sen fick jag ett sjukt sug på subwaymacka så tog bilen o for ner på stan för att få frossa lite =) fick i mig en hel footlong macka = 30 cm macka plus chips o lite läsk... mumma..e skönt att min aptit kom tillbaka så tidigt, har ingen aning om vad d beror på men ska väl fan inte klaga när jag väl få chans att vilja äta, så brukar d ju inte vara första veckan efter cellgifterna direkt....
ser fram emot o få åka hemåt o få äta riktig hemmagjord god mat o vara social med syskon o vänner hemma =)
nej nu ska jag slöa i soffan till martin kommer över på filmtitt =)
idag e en bra dag och i morrn bli d kyrkan med Ida o Denzel..finna lite inre lugn och frid ett tag....
ser fram emot o få åka hemåt o få äta riktig hemmagjord god mat o vara social med syskon o vänner hemma =)
nej nu ska jag slöa i soffan till martin kommer över på filmtitt =)
idag e en bra dag och i morrn bli d kyrkan med Ida o Denzel..finna lite inre lugn och frid ett tag....
megadeppig
fan idag e ingen bra dag...fysiskt sätt mår jag väl okej men psyket e inte med i racet =/
har inte fått sova så mkt i natt och har legat o tänkt en massa på livet o döden o min framtid.. jag e fan riktigt orolig över hur jag kommer klara min ekonomi närmsta månaderna... vet inte hur länge jag kan ta studieuppehåll utan att behöva betala tillbaka csn, om jag får ersättning från försäkringskassan o när de utbetalningarna kommer ske...fan e så orolig... jag har inga pengar som ligger o så har min bil typ gott sönder o jag har ingen som kan hjälpa mig... kan inte mitt liv gå åt rätt håll nån gång?!?!?!?!?! kan ingen hjälpa mig me all skit så jag slipper oroa mig mer....
jag vill inte vara med mer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
har inte fått sova så mkt i natt och har legat o tänkt en massa på livet o döden o min framtid.. jag e fan riktigt orolig över hur jag kommer klara min ekonomi närmsta månaderna... vet inte hur länge jag kan ta studieuppehåll utan att behöva betala tillbaka csn, om jag får ersättning från försäkringskassan o när de utbetalningarna kommer ske...fan e så orolig... jag har inga pengar som ligger o så har min bil typ gott sönder o jag har ingen som kan hjälpa mig... kan inte mitt liv gå åt rätt håll nån gång?!?!?!?!?! kan ingen hjälpa mig me all skit så jag slipper oroa mig mer....
jag vill inte vara med mer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
tredje vändan dag 3
fy fan så pissigt jag mår idag...e sämre än igår o så trött..drömde mardrömmar o hade vallningar i natt igen, e så less på att inte få sova en hel natt igenom =/
om en vecka e jag hemma i söder o jag längtar verkligen dit, vet att jag kommer må bättre..skaka mindre, må mindre illa, få sova o slippa svettningar på nätterna...
jag vill verkligen att min behandling ska vara över men det är så sjukt lång väg kvar om den ens kommer ta slut =/ hatar att må som skit även om det hjälper mot cancern...
o idag måste jag nog raka av mig håret, det bara rasar i stora högar nu =/ vill inte bli skallig men har nog inget val =/ ångestladdad dag, ska nog bara gå o dra täcket över skallen o sova bort eckan...
om en vecka e jag hemma i söder o jag längtar verkligen dit, vet att jag kommer må bättre..skaka mindre, må mindre illa, få sova o slippa svettningar på nätterna...
jag vill verkligen att min behandling ska vara över men det är så sjukt lång väg kvar om den ens kommer ta slut =/ hatar att må som skit även om det hjälper mot cancern...
o idag måste jag nog raka av mig håret, det bara rasar i stora högar nu =/ vill inte bli skallig men har nog inget val =/ ångestladdad dag, ska nog bara gå o dra täcket över skallen o sova bort eckan...
en stor portion hopp
idag fick jag mitt besked omhur cellgifterna tagit... jag fick för första gången sen i februari ett positivt besked!!!! tumören i magen har börjat krympa och körtlarna har även de börjat går tillbáka!!!! det här betyder inte att jag kommer bli frisk än på länge men det inger hopp o ork o kämparglöd att orka vidare i min behandling... jag kan se att en eventuell uppförsbacke har ett slut även om det är väldigt långt dit....
nu har jag ett mål att kämpa mot och kommer göra det så gott jag kan =)
tack alla som hållit tummar o tår o bett för mig... fortsätt gärna så vi e 100 på att det här kommer försvinna ;)
nu ska jag sitta här på sjukan o ha tråkigt o hoppas att nån kommer o hälsar på mig =)
bamsekram från mig
nu har jag ett mål att kämpa mot och kommer göra det så gott jag kan =)
tack alla som hållit tummar o tår o bett för mig... fortsätt gärna så vi e 100 på att det här kommer försvinna ;)
nu ska jag sitta här på sjukan o ha tråkigt o hoppas att nån kommer o hälsar på mig =)
bamsekram från mig
vad skulle jag göra utan er?
Mina underbara goa vänner, min värld skulle vara ett oändligt kaos utan er just nu!!!!!!! tack för att ni orkar peppa mig o trösta när min värld kollapsar...
att kidnappa mig ett par timmar så jag får glömma bort min sjukdom och skratta är den bästa medicinen ska ni veta...önskar vi kunde skratta bort hela veckorna och göra massa roliga saker...blä för att man måste jobba o plugga så man inte bara kan leva livet o njuta av det till max!!!!!!
ni hjälper mig hålla näsan över ytan...mina små underbara flytkuddar =)
Älskar er mer än ni någonsin kan fatta eller förstå och att förlora er vore det värsta någonsin...hoppas att jag någon gång kan hjälpa er på samma sätt som ni hjälper mig nu... ni tror och hoppas åt mig när min tro o mitt hopp är borta...ni får mig att känna mig frisk till o från...får mig att glömma all ångest och förtvivlan...ni erbjuder en varm trygg famn när jag bryter ihop... NI ÄR OVÄRDERLIGA!!!!!!<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
tack martin för att du fanns där i fredags o lördags när jag var orolig i hela kroppen...
tack Challan för att du e så underbart hård o ärlig när jag behöver det som mest, och att du alltid får mig att le o bli lugn i hela kroppen....
Tack Ida för att du orkar trösta mig gång på gång när jag faller ihop o att du orkar sköta saker o ting hemma, du e fan bäst min städgalna tant =)
Tack alla på jobbet som finns o stöttar o ger mig ny energi varje gång jag hälsar på...saknar er så sjukt mkt ska ni veta..längtar tills jag får vara hos er o jävlas igen....
Tack alla andra som skickar hälsningar och håller tummar och tår o tror på att jag kommer klara det här...jag må kanske inte vara jättenära alla men all er omtankeo kärlek gör sitt till!!!!!!!
tack min familj och släkt som stöttar fastän vi e sjukt långt bort från varann, att jag kan ringa o höra era röster när jag känner mig ensam...
Nu håller alla sina tummar o tår att jag på tisdag får ett bra besked!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
att kidnappa mig ett par timmar så jag får glömma bort min sjukdom och skratta är den bästa medicinen ska ni veta...önskar vi kunde skratta bort hela veckorna och göra massa roliga saker...blä för att man måste jobba o plugga så man inte bara kan leva livet o njuta av det till max!!!!!!
ni hjälper mig hålla näsan över ytan...mina små underbara flytkuddar =)
Älskar er mer än ni någonsin kan fatta eller förstå och att förlora er vore det värsta någonsin...hoppas att jag någon gång kan hjälpa er på samma sätt som ni hjälper mig nu... ni tror och hoppas åt mig när min tro o mitt hopp är borta...ni får mig att känna mig frisk till o från...får mig att glömma all ångest och förtvivlan...ni erbjuder en varm trygg famn när jag bryter ihop... NI ÄR OVÄRDERLIGA!!!!!!<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
tack martin för att du fanns där i fredags o lördags när jag var orolig i hela kroppen...
tack Challan för att du e så underbart hård o ärlig när jag behöver det som mest, och att du alltid får mig att le o bli lugn i hela kroppen....
Tack Ida för att du orkar trösta mig gång på gång när jag faller ihop o att du orkar sköta saker o ting hemma, du e fan bäst min städgalna tant =)
Tack alla på jobbet som finns o stöttar o ger mig ny energi varje gång jag hälsar på...saknar er så sjukt mkt ska ni veta..längtar tills jag får vara hos er o jävlas igen....
Tack alla andra som skickar hälsningar och håller tummar och tår o tror på att jag kommer klara det här...jag må kanske inte vara jättenära alla men all er omtankeo kärlek gör sitt till!!!!!!!
tack min familj och släkt som stöttar fastän vi e sjukt långt bort från varann, att jag kan ringa o höra era röster när jag känner mig ensam...
Nu håller alla sina tummar o tår att jag på tisdag får ett bra besked!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
vill ge upp
ibland vill jag bara ge upp, äta alla morfintabletterna jag har hemma o få somna in...jag har redan tänkt det värsta tänkbara kring min sjukdom och all ångest inför i morrn o nästa behandling är helt overklig... varför kan jag inte bara få hoppas o tro som alla andra? sen i juli har jag försökt vara positiv o tänka det bästa nu har det vänt helt och jag kan bara tänka på att jag kommer dö... dö av min cancer som kommer fylla min kropp o ge mig oerhörda smärtor innan jag får somna in...är det fel o tänka så här?!?!?!?!?!
jag vill bara ha den 21:a nu så jag får åka hem till mamma o pappa o vara liten för en stund, känna mig ompysslad o släppa tankarna för en stund...
vill ha i morrn när jag får sällskap som gör mig trygg o lugn... den här personen betyder tydligen mer för mig än jag själv fattat förrän i veckan när jag fick bli omhållen o känna mig omtyckt för en stund...jag e konstig men personen gillar mig ändå....
tror jag behöver en psykolog om jag fortsätter vara så här nere i botten... ska försöka ta kyrkan till hjälp oxå, kanske de kan hjälpa mig med att hitta en tro på nått och ett hopp om livet... ska hämta ner mig bibel o psalmbok ikväll tror jag och bläddra lite...
tänk att man kan bli en så annan person av att bli sjuk....
jag vill bara ha den 21:a nu så jag får åka hem till mamma o pappa o vara liten för en stund, känna mig ompysslad o släppa tankarna för en stund...
vill ha i morrn när jag får sällskap som gör mig trygg o lugn... den här personen betyder tydligen mer för mig än jag själv fattat förrän i veckan när jag fick bli omhållen o känna mig omtyckt för en stund...jag e konstig men personen gillar mig ändå....
tror jag behöver en psykolog om jag fortsätter vara så här nere i botten... ska försöka ta kyrkan till hjälp oxå, kanske de kan hjälpa mig med att hitta en tro på nått och ett hopp om livet... ska hämta ner mig bibel o psalmbok ikväll tror jag och bläddra lite...
tänk att man kan bli en så annan person av att bli sjuk....
vart är min kämparglöd?
undrar vart min kämparglöd har tagit vägen... känns som jag har gett upp o bara finner mig i det som blir... ser inte framför mig att jag kommer bli frisk alls längre..jag törs inte hoppas alls längre... röntgen på fredag o jag kunde inte vara med tom i skallen kring den...kanske ska försöka få tag på min kurator och fara dit för o prata o samtidigt prata med min onkolog.... jag ser inget ljus alls... kan lika gärna läggain mig på avdelningen o bara ligga där som en kolli.... det jobbiga e att min skalle e typ helt tom..jag e helt apatisk... går från lessen till ingenting...
va på kursinskrivningen idag o hoppas jag ska klara av skolan, e redan trött efter en timmes info idag hur fan ska jag då palla 3,5 timme isträck? får väl gå ifrån tidigare o så men men får köpa alla böcker o plugga hemifrån...får bara hoppas att jag klarar grupparbetet....fan så less o lessen jag e...
nån som har nån bra tips på pepp? orkar inte vara glad hela tiden, har ju tillfällen när jag är glad men det e fan inte ofta längre =/
vad skulle man göra utan ungcancers video? jag ser folk som kämpar och har kämpat och jag borde bli peppad för att andra klarar det.....
va på kursinskrivningen idag o hoppas jag ska klara av skolan, e redan trött efter en timmes info idag hur fan ska jag då palla 3,5 timme isträck? får väl gå ifrån tidigare o så men men får köpa alla böcker o plugga hemifrån...får bara hoppas att jag klarar grupparbetet....fan så less o lessen jag e...
nån som har nån bra tips på pepp? orkar inte vara glad hela tiden, har ju tillfällen när jag är glad men det e fan inte ofta längre =/
vad skulle man göra utan ungcancers video? jag ser folk som kämpar och har kämpat och jag borde bli peppad för att andra klarar det.....
seg och tankefull lördag
så sitter jag hemma i soffan igen i min ensamhet, har tackat nej till o vara social idag för jag är så jävla trött o seg i skallen, följde med Elin på staffeträff idag så var många intryck o extremt mkt energiåtgång när man skulle umgås med ungefär 15 människor och närmare tio hundar som e lika energifyllda som en unge på redbull o godis... så min hjärna e mos just nu....
har försökt att inte tänka så mkt idag men även fast vi var på träffen så kom det upp tankar kring min sjukdom hela tiden... jag tänker mkt på döden märker jag...efter jag pratat med farmor igår så är jag väl lite lugnare kring själva att dö-delen som att åka på semester och sen börjar man leva igen...men det är allt jag kommer gå miste om om det går åt helvete som gör mig sjukt lessen och förtvivlad =/ träffade en 3-4 veckors bebis idag och det gjorde mig lessen inombords mer än jag visade, jag kommer kanske aldrig kunna få barn av olika anledningar... jag kommer kanske aldrig få bli gammal o grå och gnälla över att d va bättre förr.... MEN det kan ju även gå skitbra för mig och det är ju på det jag ska tänka men är så sjukt svårt när jag vet att avgörandet kan komma om tio dagar ungefär...visst ta dag för dag men nånstans i skallen ligger den 13:e september då jag får träffa min onkolog igen och han kommer berätta om bilderna....
nej om man skulle gå o lägga sig istället o sova bort kvällen...har ändå ingen lust till nått och pajbakningen uteblev för jag e så sjukt mätt efter resterna från tacosen igår med goaste Challan....
har försökt att inte tänka så mkt idag men även fast vi var på träffen så kom det upp tankar kring min sjukdom hela tiden... jag tänker mkt på döden märker jag...efter jag pratat med farmor igår så är jag väl lite lugnare kring själva att dö-delen som att åka på semester och sen börjar man leva igen...men det är allt jag kommer gå miste om om det går åt helvete som gör mig sjukt lessen och förtvivlad =/ träffade en 3-4 veckors bebis idag och det gjorde mig lessen inombords mer än jag visade, jag kommer kanske aldrig kunna få barn av olika anledningar... jag kommer kanske aldrig få bli gammal o grå och gnälla över att d va bättre förr.... MEN det kan ju även gå skitbra för mig och det är ju på det jag ska tänka men är så sjukt svårt när jag vet att avgörandet kan komma om tio dagar ungefär...visst ta dag för dag men nånstans i skallen ligger den 13:e september då jag får träffa min onkolog igen och han kommer berätta om bilderna....
nej om man skulle gå o lägga sig istället o sova bort kvällen...har ändå ingen lust till nått och pajbakningen uteblev för jag e så sjukt mätt efter resterna från tacosen igår med goaste Challan....
jag vill inte dö....
märk att jag är trött och sover dåligt tillofrån... idag e jag lessen massor och mkt tankar far i mitt huvud... läste lite bloggar om personer som kämpat som tokar mot sin cancer och gått bort och lämnat partner och barn efter sig...det fick tankarna att snurra igen...vad skulle jag lämna efter mig? ingenting alls...jag skulle bara vara ett minne i folks hjärnor...jag har inte lyckats åstakomma nått stort eller fått barn som jag kan leva vidare i...och jag tvivlar på att jag någonsin kommer få barn... jag vill inte dö...jag har inte fått leva ju, jag har inte fått känna riktig kärlek och jag är så rädd över vad som väntar om man väl somnar in.....
just nu vill jag bara att challan ska komma så jag får förtränga min ångest och sorg en stund, äta god mat och skratta åt nån kass film en stund... jag vill få ha ett normalt jävla liv!!!!!!!!!!!!!!!! satt o räknade i min kalender och la in behandlingstillfälle på behandlingstillfälle och blev bara mer och mer depp... jag vill kunna hoppas på att lymfomen har krympt lite i alla fall men i min hjärna så känns d som att den 13:e kommer min läkare komma in till mig när jag får cellgifter och se allvarlig ut och säga att tyvärr har det spridit sig vidare till lever och lungor.... jag är så jävla rädd...ingen fattar hur rädd man kan vara, visst att alla värden e bra men det beetyder inte ett skit jämt...kroppen kan luras....snäll glöm inte bort mig, minns mig för mig....
just nu vill jag bara att challan ska komma så jag får förtränga min ångest och sorg en stund, äta god mat och skratta åt nån kass film en stund... jag vill få ha ett normalt jävla liv!!!!!!!!!!!!!!!! satt o räknade i min kalender och la in behandlingstillfälle på behandlingstillfälle och blev bara mer och mer depp... jag vill kunna hoppas på att lymfomen har krympt lite i alla fall men i min hjärna så känns d som att den 13:e kommer min läkare komma in till mig när jag får cellgifter och se allvarlig ut och säga att tyvärr har det spridit sig vidare till lever och lungor.... jag är så jävla rädd...ingen fattar hur rädd man kan vara, visst att alla värden e bra men det beetyder inte ett skit jämt...kroppen kan luras....snäll glöm inte bort mig, minns mig för mig....
Gråter av lycka
såg det här klippet idag för första gången och jag är så lycklig att jag inte är ensam... har alltid kännst som jag har varit i en gråzon av ålder och cancer men nu finns det en underbar sida för människor just som jag som vet precis hur det känns att slitas mellan lycka och förtvivlan... nu längtar jag till att jag får träffa folk i samma sits... känner att mitt nät av vänner genast blev mkt större och att jag äntligen kan träffa nån som vet hur jag känner... fick en kommentar av ungcancer och de ska starta upp nått här i norrland och fick svaret att då ska vi kramas...känns som personen som skrev kommentaren på mitt inlägg på deras sida redan känner mig och kan trösta och förstå.....
Tårarna som rinner när jag ser klippet är av lycka, sorg och förståelse för att andra i samma sits känner precis som jag!!!!! jag är inte ensam med mina tankar längre...tack Ungcancer för eran otroliga film den kommer jag titta på varje gång jag känner att hoppet tryter....
