lillajag

märk att jag är trött och sover dåligt tillofrån... idag e jag lessen massor och mkt tankar far i mitt huvud... läste lite bloggar om personer som kämpat som tokar mot sin cancer och gått bort och lämnat partner och barn efter sig...det fick tankarna att snurra igen...vad skulle jag lämna efter mig? ingenting alls...jag skulle bara vara ett minne i folks hjärnor...jag har inte lyckats åstakomma nått stort eller fått barn som jag kan leva vidare i...och jag tvivlar på att jag någonsin kommer få barn... jag vill inte dö...jag har inte fått leva ju, jag har inte fått känna riktig kärlek och jag är så rädd över vad som väntar om man väl somnar in.....

just nu vill jag bara att challan ska komma så jag får förtränga min ångest och sorg en stund, äta god mat och skratta åt nån kass film en stund... jag vill få ha ett normalt jävla liv!!!!!!!!!!!!!!!! satt o räknade i min kalender och la in behandlingstillfälle på behandlingstillfälle och blev bara mer och mer depp... jag vill kunna hoppas på att lymfomen har krympt lite i alla fall men i min hjärna så känns d som att den 13:e kommer min läkare komma in till mig när jag får cellgifter och se allvarlig ut och säga att tyvärr har det spridit sig vidare till lever och lungor.... jag är så jävla rädd...ingen fattar hur rädd man kan vara, visst att alla värden e bra men det beetyder inte ett skit jämt...kroppen kan luras....snäll glöm inte bort mig, minns mig för mig....