lillajag

ibland så funderar jag på hur det alltid kommer sig att när man som minst anar det dyker det upp någon eller något oväntat i livet? och varför är det så att när man minst anar det och tänker att det där e nog inget jag tror kommer funka så blir man intresserad? Men då är det redan för sent.. tar jag för lång tid på mig när jag ska lära känna någon? varför verkar alla ha så bråttom in i nya relationer? Visst att man vill chansa o leva livet lite men vill man ha nått seriöst måste man väl ändå ta sig tid o lära känna personen?!?!?

Jag tycker inte att man känner och vet tillräckligt om en person efter ett få tal träffar...inte heller genom enbart sms/mail/telefonsamtal..visst att mycket kommer fram genom att man kommunicerar med varandra men personkemin är oxå nått som man måste kolla av flera gånger ibland...visst känner man efter första två minuterna att herregud kan inte den här dejten va över så kanske d inte e nån vidare idé att ses igen, men finns det något, även om det är litet så tycker jag att man ska ge det en chans till även om man e som natt och dag...Vem säger att man måste vara lika för att passa ihop? Och vem säger att det e bäst o vara olika? Ibland kan jag tycka att det nog är en av d sämsta ursäkterna jag fått när en kille inte vill ses mer, istället för o säga att jag e inte intresserad så måste man ha nån pissig ursäkt som att jag tror vi e för olika( vet du vad det e bra o vara olik sin partner, då kan man ha sitt egna liv utanför förhållandet utan att gå varann på nerverna, man kan ge sin partner något nytt att prova på nån gång) eller vi är för lika det kommer aldrig funka( lika barn leka bäst??? )jag har haft ett olikt förhållande och ett likt förhållande och tro mig det funkar oavsett, allt beror på vilken inställning man har till personen ifråga man är ihop med/dejtar...jag har haft skitkul och skittråkigt när jag följde med min första kille när han skulle mecka, bygga ljud i bilen, köra lastbil..men allt fick jag ju göra med en person jag ville vara med...jag har även haft skittråkigt och skoj ihop med personen jag blev ihop med från jobbet, jobbade ihop, pluggade samma linjen, gillade hemmakvällarna ihop, hatade att vi bara satt hemma ibland, less på att alltid vara med honom på fritiden och jobbet men herregud va skoj vi har haft fastän vi gått varann på nerverna... jag fattar inte hur man kan analysera sönder hur ett förhållande kan gå innan man ens provat...känns magkänslan helt jävla fel d e en sak men feghet och tänk om tänket d köper jag fan inte...
jag e för gammal och för o hålla på och alltid analysera hur d kan gå...men när jag väl törs chansa har den andra personen redan lessnat...

Det här blev ett långt inlägg men d e sjukt skönt o få skriva av sig när man har mycke tankar som far runt i skallen och inte orkar sitta och prata om tankarna med sina vänner, e väl fortfarande lite för envis när det kommer till att ensam är stark... man e stark utåt men inte inåt jämt tyvärr... men så vänjer man sig och med att bli besviken gång på gång under tre år tid... ska skriva ner mitt lilla helvete nån dag här framöver så jag kan bearbeta den än en gång... han kommer ut snart igen och det sista jag vill e att han hör av sig... vill inte att mina vänner ska behöva vara oroliga över att han tänker skada dem... hmmm mycke som ligger o bubblar där känner jag... nja dags o sova lite då....


P&K

Odag blir d ett deppig o patetisk inlägg =/ Mår riktigt piss idag utan att egentligen ha någon orsak... men e väl inte lätt o bli ratad =(

Sitter i soffan o tänker bara på vad d e för fel på mig eftersom att ingen verkar vilja ha mig =/
e jag så ful? e jag så hemsk att vara med? kan nån säga vad som e fel så jag kan ändra på mig
så jag duger....
jag vet ju innerst inne att jag duger jättebra som jag gör men ändå så kommer min lilla självkritiker
fram o undrar varför...

jag resonerar inte förnuftigt alls nu...förstår precis varför, skulle ha sagt samma sak om jag var i samma sits
menändå...e lessen över att jag våga släppa in nån lite lite igen o så bli d inte nått... då blir ju frågan om det
ens e värt o ha nån? jag vill ju inget annat........


faaaaaaaaaan måste åka o jobba snart så jag slutar sitta hemma o tänka på vad som e fel o va lessen hela tiden...


=(

vette fan va d e för fel på mig? sitter hemma o e toknere...fan helvete skit jag ska inte ha en svacka nu ju...
Känner mig så sjukt ensam o less på att känna så här...Känner mig totalt oälskad på nått konstigt sätt...

fattar inte va som e fel heller...ska nog skylla på hormonerna jävla p-piller som spökar o har sig..skulle ju förklara en del..e ju över om en vecka skulle jag tro =/
varför träffar jag bara killar som inte e bra för mig? eller träffar d bra killarna men då fegar ju ur istället...

nej nästa kille som frågar ut mig på en seriös dejt ska jag ge en chans och inte fega ur på...nu får d fan vara nog e så less på att vara ensam hela tiden, ligga runt i all ära men d blir tråkigt d me...vill inte ragga runt länge..vill ha nån vill ta hand om mig o som jag får ta hand om....


nej gå o vila lite kanske innan jobbet...



kram

hej hallå alla....

DÅ ligger man i sin säng i tid för ovanlighetens skull, har blivit många sena kvällar sista veckan när man varit hemma i gåvan på besök kom man ju inte i säng förrän vid tidigast två varje kväll och här uppe i norr blev d två sena kvällar på raken men hade trevligt så ska absolut inte klaga =)

Är ute på praktik(VFU) nu i fyra veckor och d tär o gå upp tidigt när man inte e van med sånt...blir ju nästan som när man jobbade igen...man har blivit lite bekväm heter d ha ha ha, men men om 2,5 år så e d dags för o ut o tjäna pengar igen va d väl tänkt om jag nu inte får ta dubbel examen inom förskola oxå..skulle verkligen vara d ultimata...får se vad framtiden bär med sig...e ju inte tjejen som planerar längre än en månad framåt om ens det ;) Man vet ju aldrig om det blir som man tänkt sig o då e d ju bättre o ta dag för dag istället för o slippa bli besviken.. har haft för mycke sånt i livet redan o klarar mig jävligt bra utan onödiga besvikelser.

Märks att det är mörkt o tråkigt ute oxå...e sjukt närhetsbehövande...om d så bara är en kram så räcker d sjukt långt för mig och mitt humör....fan snart har jag varit singel i tre år =S känns sjukt länge sen men ändå inte sen mitt lilla helvete pågick, glad att det är över i alla fall...alla tror hela tiden att jag inte bearbetat det jag gått igenom och en del har frågat om jag inte borde prata med nån om det, det ingen verkar fatta är att jag har fått hjälp och pratat om det och har bearbetat det bra, var en pissig händelse och jag fick sår som tar tid att läka men det kan ingen psykolog hjälpa mig med...det kan jag bara klara av ensam och genom att prata om det ibland. Försöker peppa mig själv genom att komma i mina måljeans ha ha ha går sakta men säkert, inte för att jag e missnöjd med mig själv nu heller men vill må bättre och orka mera....

fan va jag saknar och ha nån just nu...=/
time will tell how everything will end....


nej dags o sussa så jag orkar med 24 skrikiga barn i morrn...



P&K