En gnutta hopp
Jag har sen en tid tillbaka haft kontakt med en kvinna från Skåne, Lilla goa Marie... hon har samma diagnos som mig men har fått ge igenom både en och två operationer... Nu visade det sig vid sista operationen att cancern hade kommit tillbaka/spridit sig till lymforna i buken precis som jag har det.... Hon skriver i sin blogg om att hon aldrig kommer bli fri från sin sjukdom men kan leva länge länge med den och det är just den inställningen till livet som ger mig hopp... jag önskar inget hellre än att min cancer för alltid ska försvinna men måste kanske inse att den kommer för alltid vara en del av mig hur mkt jag än kämpar... jag vet att man kan leva långa och bra liv bara men håller monstret i schack och det är det lilla hoppet som jag just nu i min egen förtvivlan håller mig fast i...
Jag får så många fina tips för att inse att jag måste leva här och nu, jag kan inte vänta på att någon dag bli frisk och få allt jag önskar...det som är viktigt är nuet...leva här och ta till vara på varje bra minut och sekund...uppskatta alla fina stunder där jag för en stund får vara mig själv igen....just nu ser många mig bara som cancer och sjuk men jag finns ju fortfarande kvar här inne...man får skrapa på ytan o tjata lite på mig bara ;)
Hade en sjuk trevlig och skön kväll igår med Martin och hans två vänner krille och therese =) Vi va ner på jobbet och käkade och jag fick i mig mitt första riktiga mål mat sedan i tisdags och sen for vi hem till deras hus och kollade på film och jag fick mysa lite med deras lilla hjärta Tilde som bara e 3 månader....en bra komedi fick vi och titta på så kvällen va riktigt lyckad och jag fick sova nästan hela natten igenom så nu börjar det gå åt rätt håll igen....
Ni som läser min blogg måste vid det här laget se ett sånt sjukt tydligt mönster över mitt humör hahaha, man märker när det har varit behandling eller ska till en ny för det e då jag svackar ner mest....ber om ursäkt för att gnälliga inlägg men e ju ändå min blogg och min lilla ventil för o ens klara av min vardag....
Nu ska jag gå o kolla till min baconlåda och fylla magen med lite gottans =)
Jag får så många fina tips för att inse att jag måste leva här och nu, jag kan inte vänta på att någon dag bli frisk och få allt jag önskar...det som är viktigt är nuet...leva här och ta till vara på varje bra minut och sekund...uppskatta alla fina stunder där jag för en stund får vara mig själv igen....just nu ser många mig bara som cancer och sjuk men jag finns ju fortfarande kvar här inne...man får skrapa på ytan o tjata lite på mig bara ;)
Hade en sjuk trevlig och skön kväll igår med Martin och hans två vänner krille och therese =) Vi va ner på jobbet och käkade och jag fick i mig mitt första riktiga mål mat sedan i tisdags och sen for vi hem till deras hus och kollade på film och jag fick mysa lite med deras lilla hjärta Tilde som bara e 3 månader....en bra komedi fick vi och titta på så kvällen va riktigt lyckad och jag fick sova nästan hela natten igenom så nu börjar det gå åt rätt håll igen....
Ni som läser min blogg måste vid det här laget se ett sånt sjukt tydligt mönster över mitt humör hahaha, man märker när det har varit behandling eller ska till en ny för det e då jag svackar ner mest....ber om ursäkt för att gnälliga inlägg men e ju ändå min blogg och min lilla ventil för o ens klara av min vardag....
Nu ska jag gå o kolla till min baconlåda och fylla magen med lite gottans =)
ångesten kom tillbaka
har inte bloggat på länge nu, känns ibland jobbigt o ens gå upp vissa dagar...e nu helt sjukskriven och vette fan vad jag ska göra med mitt liv =( känns som skolan aldrig kommer bli klar och att mitt liv e på paus nu e ännu mer verkligt tyvärr...vill inte vara i umeå...känns som det enda jag förknippar stan med nu är min sjukdom... mitt älskade umeå som blivit min fristad har nu blivit mitt fängelse... pratade med min psykolog idag och han frågade om jag övervägt o flytta hem... självklart men vad flyttar jag till? ett liv på en soffa utan några vänner som peppar varje dag och inget jobb att fly till när det känns tufft.... bara det o packa ihop mitt liv här uppe kommer bli ett helvete...
sitter som vanligt i soffan och är mer eller mindre livrädd över röntgen om typ två veckor... vad ska den visa den här gången? kommer jag dö? kommer jag få leva? vad händer när man dör? varför är livet så grymt orättvist ibland? så mkt frågor och inte ett endaste svar får jag på dem....frustrationen e verkligen på topp eller va man ska säga....
kan någon ge mig ett förslag på vad jag ska göra!!!!!!!!!!!!!
fan fan fan fan fan fan.....
sitter som vanligt i soffan och är mer eller mindre livrädd över röntgen om typ två veckor... vad ska den visa den här gången? kommer jag dö? kommer jag få leva? vad händer när man dör? varför är livet så grymt orättvist ibland? så mkt frågor och inte ett endaste svar får jag på dem....frustrationen e verkligen på topp eller va man ska säga....
kan någon ge mig ett förslag på vad jag ska göra!!!!!!!!!!!!!
fan fan fan fan fan fan.....
hemska humörsvängningar
sitter o e lessen o normal om vart annat idag....borde egentligen skriva på min hemtenta men jag har ingen motivation alls till plugg just nu =/ ska nog be om en hel sjukskrivning från 1 november...hjärnan e ju inte alls med i spelet längre och jag mår bara sämre o sämre av att inte kunna göra nånting alls i skolan =/
har haft enorm dödsångest idag igen o brytit ihop, jag e så sjukt rädd för att inte få leva mer än nått år till... har läst bloggar idag om folk som dött 9-12 månader efter sin diagnos och mitt hopp sjunker mer o mer men jag vet ju att det även finns dem som det gått bra för... känner mig ibland sjukt avundsjuk på dem för att de sluppit sitt helvete och jag vet inte ens när mitt kommer ta slut... har ingenting att ta på, kan inte ens planera julen för fan =(
blir så arg o lessen ibland över att inte ha nån kontroll över mitt liv längre....
jag stänger mig inne själv när jag har mina svackor och vill inte o törs inte höra av mig till mina vänner för jag vill verkligen inte vara en belastning vilket jag tycker jag är när jag sitter med min ångest o nästan skriker ut mina känslor i soffan...gråter o hyperventilerar som en tok till o från...life is a bitch and then you die....
har haft enorm dödsångest idag igen o brytit ihop, jag e så sjukt rädd för att inte få leva mer än nått år till... har läst bloggar idag om folk som dött 9-12 månader efter sin diagnos och mitt hopp sjunker mer o mer men jag vet ju att det även finns dem som det gått bra för... känner mig ibland sjukt avundsjuk på dem för att de sluppit sitt helvete och jag vet inte ens när mitt kommer ta slut... har ingenting att ta på, kan inte ens planera julen för fan =(
blir så arg o lessen ibland över att inte ha nån kontroll över mitt liv längre....
jag stänger mig inne själv när jag har mina svackor och vill inte o törs inte höra av mig till mina vänner för jag vill verkligen inte vara en belastning vilket jag tycker jag är när jag sitter med min ångest o nästan skriker ut mina känslor i soffan...gråter o hyperventilerar som en tok till o från...life is a bitch and then you die....
orolig i onödan?
har gått med ont i magen sen i söndags =( börjar bli orolig för att min jävla tumör har börjat växa igen... har samma svidande smärta som innan jag fick min diagnos...vill inte riktigt äta för då får jag ont i magen... men e säkerligen bara en jävla massa gaser i magen med min onödiga oro.... men ska ändå ringa avdelningen i morrn och kolla om man kan få magsmärtor av cellgifterna...
har i alla fall haft en trevlig kväll med massa kärlek från kollegorna på Allstar och bästa chefen som bjöd mig på både middag och bio... jägarna 2 va riktigt bra...stormare e nästan lika bra som Lennart Jähkel i ettan men bara nästan....
nej nu måste jag kvällsfika och få i mig cellgifter o sömnpiller så jag får göra kväll nån gång...
har i alla fall haft en trevlig kväll med massa kärlek från kollegorna på Allstar och bästa chefen som bjöd mig på både middag och bio... jägarna 2 va riktigt bra...stormare e nästan lika bra som Lennart Jähkel i ettan men bara nästan....
nej nu måste jag kvällsfika och få i mig cellgifter o sömnpiller så jag får göra kväll nån gång...
tillbaka till ensamheten
då var jag hemma i umeå igen d¨...känns jobbigt värre..har börjar förknippa umeå med att vara sjuk och blir deppig av o behöva åka upp hit igen där alla behandlingar och ångest bara ligger o väntar på mig... grät som ett barn igår i soffan innan jag skulle åka hem... visst att jag kan bli less på släkt och familj men de e ändå min enda egnetliga teygghet i livet...de kommer allitd finnas där o måna om mig... vet ju att jag har så sjukt mkt vänner här uppe oxå men just nu känns jag bara som en stor belastning på dem när alla har sitt och jag sitter ensam i soffan o grubblar och mår skit...
Läser olika bloggar och ser hur bra det går för alla, undrar när mitt helvete ska vända? sista dagarna har min dödsångest kommit tillbaka oxå... hela tiden tänk om... tänk om det inte alls går som alla tror och vill att det ska gå....hur ska jag kunna trösta och hjälpa dem då? hur ska jag kunna accaptera ett sån levnadsöde? har fått en extrem huvudvärk av att sitta o spänna nacke o käkar till tusen, bara för att inte bryta ihop framför alla och visa mig svag...jag verkar aldrig lära mig att det är okej att känna och må skit vissa dagar, det är okej att skratta och må bra... jag är nån slags zombie som sätter på sig ett leende och säger att jag mår okej fastän jag helst av allt bara vill försvinna, skrika, gråta och få bli omhållen tills mitt utbrott går över....
nej nu måste jag tyvärr sluta skriva för börjar snart storböla och måste få i mig lite frukost så magen klarar alla mediciner o sen snabbplugga o sen ner till skolan för en kass redovisning....
hjälp mig nån....
Läser olika bloggar och ser hur bra det går för alla, undrar när mitt helvete ska vända? sista dagarna har min dödsångest kommit tillbaka oxå... hela tiden tänk om... tänk om det inte alls går som alla tror och vill att det ska gå....hur ska jag kunna trösta och hjälpa dem då? hur ska jag kunna accaptera ett sån levnadsöde? har fått en extrem huvudvärk av att sitta o spänna nacke o käkar till tusen, bara för att inte bryta ihop framför alla och visa mig svag...jag verkar aldrig lära mig att det är okej att känna och må skit vissa dagar, det är okej att skratta och må bra... jag är nån slags zombie som sätter på sig ett leende och säger att jag mår okej fastän jag helst av allt bara vill försvinna, skrika, gråta och få bli omhållen tills mitt utbrott går över....
nej nu måste jag tyvärr sluta skriva för börjar snart storböla och måste få i mig lite frukost så magen klarar alla mediciner o sen snabbplugga o sen ner till skolan för en kass redovisning....
hjälp mig nån....
hemma i söder igen
nu e jag hemma hos mamsen igen och blir bortskämd...trivs sjukt bra med o vara hemma o bli sysselsatt...visst att jag älskar mitt umeå men e lite jobbigt o sjukt tråkigt när alla är upptagna o har sina egna liv..jag vet ju att jag kan höra av mig till folk men e så sjukt jävla dåli på o ringa eller sms för vill ju inte vara till besvär... om jag kunde lära mig nån gång att folk faktiskt vill umgås med mig.... jag måste verkligen lära mig o uppskatta mina bra dagar...
fickfara ut o rida igår med wilma o på hästen Yasse... va helt underbart o för en stund få sitta o njuta av gungandet på hästryggen o allla höstdofter i skogen... enda nackdelen va väl en extremt osmidig kropp när jag skulle upp på hästryggen o sen kylan som fick mitt ansikte o domna bort...hurska jag överleva vintern undrar jag om jag inte ens kan gå ut utan o frysa näsan av mig... ska prata med Niels om vi kanske kan dra ner på cellgifterna lite ´även om det e surt att jag kan inte maxa ut kroppen men känner att jag vill fan kunna gå ut utan o vilja stoppa ansiktet, händerna o fötterna i ugnen efteråt....men men allt löser sig på nåe vis....
I morrn ska jag me farmor på healing igen och ska blibåde skönt o intressant o se om det e nån skillnad i mina energier sen jag fick helaing av Gudrun sist... jag har försökt att få något slags inre lugn o tänka på att vara harmonisk... fick ju låna en bok av idas mamma om daglig karma och mkt av det som står i boken försöker jag tänka på... känna kärlek, inte vara så bitter på allt o sen ta allt det här som händer o sker som en läroprocess.... sen jag fått healing och fåttlite saker bekräftade så har jag inte lika mkt ångest som innan och jag har fått nån slags inre frid, även om jag då o då brakar ihop av rädsla o ångest... men e väl rätt naturligt som mitt liv ser ut nu....får försöka accpetera att mitt liv ser ut som det gör nu....leva dag för dag o släppa alla negativa energier för känner verj´kligen skillnad på när jag blir utsatt för en massa neggon.....
nej om man skulle låna bilen o åkao häsla på syrran i hennes nya och första lägenhet...passa på o säga hej till pappa o marie samtidigt....
sänder en tanke till Linda igen o hoppas att hon har d bra där hon är nu...
fickfara ut o rida igår med wilma o på hästen Yasse... va helt underbart o för en stund få sitta o njuta av gungandet på hästryggen o allla höstdofter i skogen... enda nackdelen va väl en extremt osmidig kropp när jag skulle upp på hästryggen o sen kylan som fick mitt ansikte o domna bort...hurska jag överleva vintern undrar jag om jag inte ens kan gå ut utan o frysa näsan av mig... ska prata med Niels om vi kanske kan dra ner på cellgifterna lite ´även om det e surt att jag kan inte maxa ut kroppen men känner att jag vill fan kunna gå ut utan o vilja stoppa ansiktet, händerna o fötterna i ugnen efteråt....men men allt löser sig på nåe vis....
I morrn ska jag me farmor på healing igen och ska blibåde skönt o intressant o se om det e nån skillnad i mina energier sen jag fick helaing av Gudrun sist... jag har försökt att få något slags inre lugn o tänka på att vara harmonisk... fick ju låna en bok av idas mamma om daglig karma och mkt av det som står i boken försöker jag tänka på... känna kärlek, inte vara så bitter på allt o sen ta allt det här som händer o sker som en läroprocess.... sen jag fått healing och fåttlite saker bekräftade så har jag inte lika mkt ångest som innan och jag har fått nån slags inre frid, även om jag då o då brakar ihop av rädsla o ångest... men e väl rätt naturligt som mitt liv ser ut nu....får försöka accpetera att mitt liv ser ut som det gör nu....leva dag för dag o släppa alla negativa energier för känner verj´kligen skillnad på när jag blir utsatt för en massa neggon.....
nej om man skulle låna bilen o åkao häsla på syrran i hennes nya och första lägenhet...passa på o säga hej till pappa o marie samtidigt....
sänder en tanke till Linda igen o hoppas att hon har d bra där hon är nu...
deppdag
idag e jag så less o trött på allt som har med cancer o göra... jag e så utmattad, får inte sova på nätterna utan drömmer hemska mardrömmar...
blir lessen när folk tror att man e fit for fight igen efter tre dagar när man fått cellgifter...jag vet aldrig hur jag kommer må eller hur min kropp kommer reagera, bara för att jag hade lyx o tur att förra gången få två bra veckor betyder inte d på långa vägar att jag kommer må likadant den här gången...jag är trött, jag mår illa o jag e så less på att låtsas att allt e bra...det är fan inte bra.. jag vill typ dö varje dag som jag måste gå igenom skiten, e så lätt osäga att det e bara o härda ut ja för jag har fan inget annat val!!!!!!!!!!!!!!! jag försöker se ett ljus men det går inte alltid, jag kan inte se glad ut varje dag.. folk i min omgivning försvinner bort från mig, börjar tor att jag tär på dem för mkt... jag e less på o känna mig ensam =(
blir lessen när folk tror att man e fit for fight igen efter tre dagar när man fått cellgifter...jag vet aldrig hur jag kommer må eller hur min kropp kommer reagera, bara för att jag hade lyx o tur att förra gången få två bra veckor betyder inte d på långa vägar att jag kommer må likadant den här gången...jag är trött, jag mår illa o jag e så less på att låtsas att allt e bra...det är fan inte bra.. jag vill typ dö varje dag som jag måste gå igenom skiten, e så lätt osäga att det e bara o härda ut ja för jag har fan inget annat val!!!!!!!!!!!!!!! jag försöker se ett ljus men det går inte alltid, jag kan inte se glad ut varje dag.. folk i min omgivning försvinner bort från mig, börjar tor att jag tär på dem för mkt... jag e less på o känna mig ensam =(
behandlingsplan
blir så less på att jag måste leva typ 3 veckor åt gången..nu blir d 6 veckor jag kan planera eftersom att de bestämt att d ska bli en femte behandling sen röntgen o sen ska d bli möte igen med kirurgerna o röntgenläkaren... alla jävla väntan kring den här sjukdomen e fan hemsk!!!!!!!!!!!!!
har i alla fall bokat en resa hem igen nu på lördag, känner att folket hemma måste prioriteras lite mer o passas på att umgås med när jag väl mår bra...får bara hoppas att resan går bra..kommer ju ändå ha smaskiga illamående vågor om kroppen funkat som tidigare men d får jag väl ta....
nej nu blir d o lägga sig o vila, sova bort dagarna till lördag blir nog bra...äta o sova o gå på toa...e som o vara en liten bebis igen....
har i alla fall bokat en resa hem igen nu på lördag, känner att folket hemma måste prioriteras lite mer o passas på att umgås med när jag väl mår bra...får bara hoppas att resan går bra..kommer ju ändå ha smaskiga illamående vågor om kroppen funkat som tidigare men d får jag väl ta....
nej nu blir d o lägga sig o vila, sova bort dagarna till lördag blir nog bra...äta o sova o gå på toa...e som o vara en liten bebis igen....
fjärde vändan
så sitter jag på sjukan igen o väntar på min fjärde behandling dock hade jag låga blodvärden så måste få blod i fem timmar först...kommer aldrig få komma hem =(
e så less på det här även om skiten gör gott =( har fått må bra i två veckor o nu tvingas jag till o må skit o kastas ner på botten igen... kan man inte uppfinna cellgifter som man inte mår illa av!!!!!!
nej nu ska jag va lite social me martin o challan
e så less på det här även om skiten gör gott =( har fått må bra i två veckor o nu tvingas jag till o må skit o kastas ner på botten igen... kan man inte uppfinna cellgifter som man inte mår illa av!!!!!!
nej nu ska jag va lite social me martin o challan
