dag 4 cellisar
jaha då va vi inne på dag 4 av första vändan...mår okej idag...lika trött som vanligt men det får man väl ta...börjar dock få en sjuk värk på vänster sida i musklerna...känns ungefär som när man legat fel på armen en hel natt...sjuk obehagligt o jobbigt men hoppas det släpper under dagen...får väl ringa in till avdelningen annars o kolla om det e en normal bieffekt....vill även om få sår omlagt..har kommit in fukt o jag vill INTE få en infektion i ett sår på bröstet direkt...e tillräckligt med o försöka ta mig igenom dagarna som det är men trötthet o illamående.... tokkräktes igår kväll efter mitt kvällsfika...fick upp några blodiga klumpar som jag antar klassas som tmör...vidrigt va det det i alla fall...ska hålla tummarna att jag inte kräks idag i alla fall...än så länge har illamåendet hållit sig på en låg nivå som tur e......
har svårt att vara motiverad till att klara detta...känns som om allt hopp är u te för min del även om vi inte än på minst 5 veckor kan säga nått om hur d kommer gå...men mina instinkter säger att jag ska vara glad om jag får 6 månader till att leva... vet att det är jobbigt för folk att jag tänker så men va fan ska jag göra, måste ju vara realist o inse att det faktiskt kan gå åt helvete...lika mkt som att det även kan gå bra...
känns bittert att jag ängnat sista 4,5 åren med att vara rädd för livet o kärleken...o nu lär jag inte få uppleva nått av dem båda =/ jag ångrar så mkt jag inte gjort men så e d väl med oss alla....
nej om man skulle tvinga i sig sista medicinerna o kanske nått chips o nån vindruva så magen får nått att jobba med en stund......
har svårt att vara motiverad till att klara detta...känns som om allt hopp är u te för min del även om vi inte än på minst 5 veckor kan säga nått om hur d kommer gå...men mina instinkter säger att jag ska vara glad om jag får 6 månader till att leva... vet att det är jobbigt för folk att jag tänker så men va fan ska jag göra, måste ju vara realist o inse att det faktiskt kan gå åt helvete...lika mkt som att det även kan gå bra...
känns bittert att jag ängnat sista 4,5 åren med att vara rädd för livet o kärleken...o nu lär jag inte få uppleva nått av dem båda =/ jag ångrar så mkt jag inte gjort men så e d väl med oss alla....
nej om man skulle tvinga i sig sista medicinerna o kanske nått chips o nån vindruva så magen får nått att jobba med en stund......
Kommentarer
Postat av: Suvi
Ge inte upp! Jag förstår hur du har det. Jag har följt det på nära håll tidigare. Finns här när som helst. Kram! :)
Postat av: Bella
Ge inte upp! Du kommer klara detta <3
Postat av: Sarah
Hej Catrin, såg på FB vad som händer i ditt liv och har nu läst din blogg. Fan vad stark du är! Du verkar ha sån kämparglöd och jag hejjar på dig!
Denna sjukdom är hemsk men jag tror att med din inställning så kommer du klara dig långt! Ville bara säga beklaga att du råkat ut för det hela och önska dig all lycka. Man vet inte riktigt vad man ska skriva men jag vill inte lämna sidan utan att ha skrivit något helt enkelt. Stor kram till dig! Ge sjukdomen en sjujäkla fight, som Du ska vinna!
Trackback
