missad sömn o konstiga drömmar
uscha jag drömmer så konstigt nu för tiden... tror dock att jag hade liknande sömnproblem efter förra cellgiftsvändan oxå....blev mkt läskiga drömmar om smurfar, amerikanska bilar och att jag håller på o bli skallig...mkt tankar som snurrar i min skalle just nu...och inte fick jag sova heller =/ tog 1/4 morfintablett för nu börjar värken i benen o armarna komma tillbaka efter en veckas uppehåll och så en stilnoct för o kunna bli trött nog för o somna men klart som fan hade grannarna ovanpå fest igen och jag har legat vaken eller dvalat sen fyra i morse...hjärnan känns som mos men va fan ska jag göra? hade gärna legat kvar i sängen hela jävla dagen men magen gör sig påmind om att jag faktiskt behöver äta lite oxå... blev standard filmjölkstallriken med lite cornflakes o alla jävla tabletter...får så ont i magen av xelodan så e fan ingen hit o behöva ta den samt att det e ju gift som sabbar min kropp.....sista dagen med betapred i alla fall o det e skönt...hatar verkligen smaken av det söta kortisonet som man ska tvinga i sig varje morgon o kväll för o slippa må mer illa...
skickade in alla papper igår i alla fall till försäkringsbolaget för vår missade resa samt till försäkringskassan...får verkligen hoppas att allt går ihop som d ska nu....orkar inte med massa onödigt tjafs...som alla säger man måste vara frisk för att orka slåss mot myndigheterna =/
fick mina papper igår om tid för röntgen igen...domedagen känns d som för mig, eller så kan d ju vara en vändning i mitt liv så jag för första gången på länge får nått att kämpa för...många säger till mig att jag har så mkt o kämpa för och visst mitt liv e klart värt det men när man gång på gång får negativa besked kring sin sjukdom är det svårt att ens våga hoppas på att nått positivt har skett... men jag måste ju försöka tänka att cancern inte spridit sig vidare i alla fall eller att den stannat av...så jag får lite mer tid...just nu känns d bara som jag kan köpa mig tid... 35% överlever längre än 5 år med magsäckscancer, visserligen är de patienterna oftast 65+ och skulle kanske inte levt så länge ändå...får jag fem år ska jag väl vara lycklig...kanske räcker med cancerhämmande tabletter så man bara har "lite" biverkningar o kan hålla skiten i shack...för jag vågar inte ens tänka på att bli friskförklarad....känns så otroligt långt bort med minst 5,5 år tills man får höra att du e frisk, fri från cancer men man ska väl inte riktigt ge upp än.... jag e yngre än de flesta som får den här skiten, jag har varit hyfsat frisk och kroppen pallar med hårdare behandling.....men jag är fortfarande livrädd för döden... rädd för o bara tyna bort i en säng o missa mitt liv =/
fan nu blev jag deppig igen... ska ju försöka vara lite positiv idag...e ju p-fest ikväll ojag vill verkligen åka ner o säga hej och mår ju inte alls lika illa idag...bara tröttheten som förstör mig... en dusch o lite pepp gör sitt till...får kolla senare.... dags för resten av min frukost nu =/
skickade in alla papper igår i alla fall till försäkringsbolaget för vår missade resa samt till försäkringskassan...får verkligen hoppas att allt går ihop som d ska nu....orkar inte med massa onödigt tjafs...som alla säger man måste vara frisk för att orka slåss mot myndigheterna =/
fick mina papper igår om tid för röntgen igen...domedagen känns d som för mig, eller så kan d ju vara en vändning i mitt liv så jag för första gången på länge får nått att kämpa för...många säger till mig att jag har så mkt o kämpa för och visst mitt liv e klart värt det men när man gång på gång får negativa besked kring sin sjukdom är det svårt att ens våga hoppas på att nått positivt har skett... men jag måste ju försöka tänka att cancern inte spridit sig vidare i alla fall eller att den stannat av...så jag får lite mer tid...just nu känns d bara som jag kan köpa mig tid... 35% överlever längre än 5 år med magsäckscancer, visserligen är de patienterna oftast 65+ och skulle kanske inte levt så länge ändå...får jag fem år ska jag väl vara lycklig...kanske räcker med cancerhämmande tabletter så man bara har "lite" biverkningar o kan hålla skiten i shack...för jag vågar inte ens tänka på att bli friskförklarad....känns så otroligt långt bort med minst 5,5 år tills man får höra att du e frisk, fri från cancer men man ska väl inte riktigt ge upp än.... jag e yngre än de flesta som får den här skiten, jag har varit hyfsat frisk och kroppen pallar med hårdare behandling.....men jag är fortfarande livrädd för döden... rädd för o bara tyna bort i en säng o missa mitt liv =/
fan nu blev jag deppig igen... ska ju försöka vara lite positiv idag...e ju p-fest ikväll ojag vill verkligen åka ner o säga hej och mår ju inte alls lika illa idag...bara tröttheten som förstör mig... en dusch o lite pepp gör sitt till...får kolla senare.... dags för resten av min frukost nu =/
Kommentarer
Postat av: Jenny
Ger dig massa styrkekramar från en som läser din blogg
Trackback
