kaos i mitt liv
ser att många har varit in på min blogg o tittat och jag antar att många är nyfikna på att få reda på om jag fått svar på mina magproblem.... svaret är ja det har jag och svaret var nog det värsta en människa kunnat fått... jag vet att jag kommer behöva blogga och ventilera för min egen skull så nu börjar en ny resai mitt liv som jag kommer dela med de som kikar in här inne....
I förrågr när jag ringde till sjukan för att få mitt svar på biopsin så fick jag prata med en sjuk snorkig o otrevlig sköteska som inte visste nått, hon ringde upp på eftermiddagen och sa att jag skulle komma och träffa en doktor Pontus morgonen efter för att diskutera framtida behandling o sen bet hon sig i tungan och avslutade samtalet, redan här förtod jag nog innerst inne hur allvarligt det skulle bli men försökte tänka bort det....
Igår cyklade jag till NUS med en enorm klump i magen, fick sitta ner i ett rum och sen kom doktor Pontus in och han såg inte så glad ut... fick besked om att min tumör i magen hade cellförändringar och att de va elakartade dvs att lilla jag har cancer i magen... hela min värld föll samman och när jag väl komit ut från sjukan efter ny tid till röntgen osv så bröt jag ihop totalt...arg, lessen, förtvivlad, apatisk, ironisk va väl några av mina tillstånd igår... som tur är har jag fan världens bästa arbetsplats där alla verkligen ställer upp för mig i det här helvetet... mina chefer är guld värda och kollar upp allt de kan, kollegorna kramar om mig och jag fick en stor vacker skyddsängel av alla igår som gav mig hopp...
just nu är det som är jobbigast ovissheten innan jag får veta om det spridit sig eller vad det blir för behandling... jag försöker dock skämta bort allt på hemska sätt för jag vill inte riktigt se allvaret i situationen... jag förstår och börjat accepterat att värsta tänkbara scenario finns men jag hoppas att det kommer gå bra... just nu tar jag bara dag för dag.... igår va det kaos och bergodalbana idag är jag lite mer samlad och försöker tänka praktiskt och framåt...i morgon vet jag inte alls hur jag kommer reagera men det tar jag då... bebissteg för catrin....
jag vill inte ha sympatier, visst det är förjävligt och tråkigt att det här har hänt mig men jag vill att folk ska behandla mig som vanligt och inte göra en så stor grej av allt... det blir som det blir och var tänkt....
finns för mig och stötta mig, låt mig inte vara ensam i det här kaoset så kommer allt gå bra....
P&K
I förrågr när jag ringde till sjukan för att få mitt svar på biopsin så fick jag prata med en sjuk snorkig o otrevlig sköteska som inte visste nått, hon ringde upp på eftermiddagen och sa att jag skulle komma och träffa en doktor Pontus morgonen efter för att diskutera framtida behandling o sen bet hon sig i tungan och avslutade samtalet, redan här förtod jag nog innerst inne hur allvarligt det skulle bli men försökte tänka bort det....
Igår cyklade jag till NUS med en enorm klump i magen, fick sitta ner i ett rum och sen kom doktor Pontus in och han såg inte så glad ut... fick besked om att min tumör i magen hade cellförändringar och att de va elakartade dvs att lilla jag har cancer i magen... hela min värld föll samman och när jag väl komit ut från sjukan efter ny tid till röntgen osv så bröt jag ihop totalt...arg, lessen, förtvivlad, apatisk, ironisk va väl några av mina tillstånd igår... som tur är har jag fan världens bästa arbetsplats där alla verkligen ställer upp för mig i det här helvetet... mina chefer är guld värda och kollar upp allt de kan, kollegorna kramar om mig och jag fick en stor vacker skyddsängel av alla igår som gav mig hopp...
just nu är det som är jobbigast ovissheten innan jag får veta om det spridit sig eller vad det blir för behandling... jag försöker dock skämta bort allt på hemska sätt för jag vill inte riktigt se allvaret i situationen... jag förstår och börjat accepterat att värsta tänkbara scenario finns men jag hoppas att det kommer gå bra... just nu tar jag bara dag för dag.... igår va det kaos och bergodalbana idag är jag lite mer samlad och försöker tänka praktiskt och framåt...i morgon vet jag inte alls hur jag kommer reagera men det tar jag då... bebissteg för catrin....
jag vill inte ha sympatier, visst det är förjävligt och tråkigt att det här har hänt mig men jag vill att folk ska behandla mig som vanligt och inte göra en så stor grej av allt... det blir som det blir och var tänkt....
finns för mig och stötta mig, låt mig inte vara ensam i det här kaoset så kommer allt gå bra....
P&K
Kommentarer
Postat av: Linn
Du är inte ensam Catrin. Vi kommer stötta dig och pusha dig allt som går. Du är en fighter och kommer kicka cancerns ass! puss på dig
Postat av: Elin
kan inte mer än instämma än vad Linn skriver, vi finns här för dig oavsett hur det går. I vått o tort, ur och skur.. alla dina raseriutbrott, nedgångar, tårar och de många skratt skall vi dela med dig! <3 Puss o kram!!
Postat av: Bella
Håller med ovanstående till fullo! Detta kommer gå jättebra och vi finns här runt omkring dig hela tiden! Kramar
Trackback
