livrädd =(
sitter hemma ensam i lägenheten efter min röntgen o mina provsvar... jag e så sjukt rädd just nu... ångest över vad läkaren kommer berätta att man såg på röntgen idag... HB låg på 92 så jag ska få blod i morrn men de vita blodkropparna låg bara på 2.7 och man måste ha minst 3.0 för att få cellgifter så e inte säkert att det blir några gifter i morrn =( har så sjukt ont i magen o tryck över bröstet av all ångest och oro... vill bara att allt ska släppa o jag får leva vidare mitt liv igen för en stund...
vad ska jag göra om han säger att det har tyvärr spridit sig vidare och det finns inget vi kan göra längre? hur ska man reagera på en sån sak? hur ska jag göra med mitt liv då? det e såna här frågor som spökar i min hjärna dagligen och som ger mig huvudvärk o gör mig illamående... jag 'r så rädd, att inte få leva längre och att aldrig få uppleva all kärlek som mina vänner, familj och släkt ger mig....aldrig få ett eget barn att älska, aldrig hitta nån som älskar mig för mig och vill vara med just mig jämt....livet är så skört och det kan tas ifrån en på en sekund...
har idag svårt och se ens de dagarna när jag får skratta och vara glad för att skräcken håller mig i ett så hårt grepp...ensamheten skrämmer mig nått enormt, mörkret och kylan som för mig är döden...jag vill bara ha hjälp på nått sätt o vis...tack snälla maria som skrev ett brev åt mig om att jag behöver bättre säkerthetsnät iform av psykologer så jag kan hantera min ångest....
nej nu ska jag packa in mina varor i kylen, slita bort sängkläderna, tvätta, laga mat o sen lägga mig i ett varmt bad o sen ta mina sömnpiller tidigt idag så jag kanske får sova nått innan morgondagen....
vad ska jag göra om han säger att det har tyvärr spridit sig vidare och det finns inget vi kan göra längre? hur ska man reagera på en sån sak? hur ska jag göra med mitt liv då? det e såna här frågor som spökar i min hjärna dagligen och som ger mig huvudvärk o gör mig illamående... jag 'r så rädd, att inte få leva längre och att aldrig få uppleva all kärlek som mina vänner, familj och släkt ger mig....aldrig få ett eget barn att älska, aldrig hitta nån som älskar mig för mig och vill vara med just mig jämt....livet är så skört och det kan tas ifrån en på en sekund...
har idag svårt och se ens de dagarna när jag får skratta och vara glad för att skräcken håller mig i ett så hårt grepp...ensamheten skrämmer mig nått enormt, mörkret och kylan som för mig är döden...jag vill bara ha hjälp på nått sätt o vis...tack snälla maria som skrev ett brev åt mig om att jag behöver bättre säkerthetsnät iform av psykologer så jag kan hantera min ångest....
nej nu ska jag packa in mina varor i kylen, slita bort sängkläderna, tvätta, laga mat o sen lägga mig i ett varmt bad o sen ta mina sömnpiller tidigt idag så jag kanske får sova nått innan morgondagen....
Kommentarer
Postat av: Ramona
Jag kan bara gissa hur det känns, men jag tycker du e OTROLIGT stark & en super trevlig tjej. Jag håller alla tummar & tår för dig. Lycka till i morn. Kram
Postat av: Anonym
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig Catrin... Imorgon tänker jag lite extra... <3
Postat av: Karin
Det var jag som skrev förra kommentaren.. Vet inte varför det inte syntes.. =/ Kramar i massor/Karin...
Postat av: Bella
Catrin, vi runt omkring dig kommer aldrig tappa hoppet! Det kanske kan vara en bra grejj för dig att tänka på när det känns som att du börjar tappa hopp och kan kanske hjälpa en smula. Tänker på dig jämt <3 MILJONER kramar!!
Trackback
